Tillit
Hjärnan verkar ha lugnat ner sig litegrann iaf.
Tror inte jag drömt om alkohol de senaste nätterna iaf.
Nionde dagen jag är helt vit idag.
Igår var det verkligen styrkeprovet nr. 1
Lämna barnen - och inte kunna döva mig med sprit.
Det gjorde så ont, så ont, så ont.
Grät, grät, grät och kunde ha gett bort ena njuren för att få ta en drink.
Kan inte minnas den dag jag inte supit efter att jag lämnat barnen.
Det lämnar ett stort hål inuti mig varje gång jag skiljs från dem och det hålet
har jag fyllt med alkohol.
Men jag klarade det.
Mycket tack vare raringen som funnits vid min sida hela helgen.
Helgen har varit en berg-och-dalbana när det gäller mina känslor.
Hade inte orkat om det inte vore för Dig.
Tack vännen.
Du är fantastisk.
Tror inte jag drömt om alkohol de senaste nätterna iaf.
Nionde dagen jag är helt vit idag.
Igår var det verkligen styrkeprovet nr. 1
Lämna barnen - och inte kunna döva mig med sprit.
Det gjorde så ont, så ont, så ont.
Grät, grät, grät och kunde ha gett bort ena njuren för att få ta en drink.
Kan inte minnas den dag jag inte supit efter att jag lämnat barnen.
Det lämnar ett stort hål inuti mig varje gång jag skiljs från dem och det hålet
har jag fyllt med alkohol.
Men jag klarade det.
Mycket tack vare raringen som funnits vid min sida hela helgen.
Helgen har varit en berg-och-dalbana när det gäller mina känslor.
Hade inte orkat om det inte vore för Dig.
Tack vännen.
Du är fantastisk.
Ja jisses
Inatt drömde jag att två thailändskor stod i ett gathörn på stan å sålde billig sprit på dunkar...
Jamen hallå liksom...nu får väl hjärnan ta å ge sig
Tur man kan skratta åt eländet iaf :)
Jamen hallå liksom...nu får väl hjärnan ta å ge sig
Tur man kan skratta åt eländet iaf :)
Tung väg
Jaa...vad ska man säga?
Det där återfallet varade en vecka :(
Men i måndags tog jag mig till Beroendecentrum och fick Antabus och igår & idag har jag varit på Ny Vy.
På´n igen då.
Jag trodde först att det skulle vara som att börja på ruta 1 igen men så är det verkligen inte.
En process har startat i mig oavsett återfallet och insikter är oåterkalleliga.
Det känns bra att vara igång igen men suget är förjävligt.
Inte blir det bättre att jag drömmer om alkohol nästan varje natt. :(
Somnade med barnen nån timme nu på kvällen och då drömde jag om whisky...
En jäkla uppförsbacke är det minst sagt.
Bävar för helgen men ska försöka ta en dag i taget.
Sitter och tänker på kärlek och relationer nu ikväll oxå.
Jag känner en stor sorg över att jag aldrig blir kär som andra.
Att jag aldrig riktigt kan ge mig hän.
Jag vet att min borderline spökar mycket när det gäller relationer överlag.
Den extrema rädslan för att bli övergiven resulterar i att jag ser till att vara på min vakt
och minsann lämna innan jag blir lämnad.
Jag "testar" oxå hela tiden gränser för hur långt jag kan gå innan min partner ger upp.
Bara en har gjort det än så länge, och då hade det gått riktigt lååångt....
Framtiden känns allmänt tung att tänka på...
När jag fått någorlunda bukt på min alkoholism då måste jag börja behandling för min borderline.
Många år av jobb känns det som :(
Det där återfallet varade en vecka :(
Men i måndags tog jag mig till Beroendecentrum och fick Antabus och igår & idag har jag varit på Ny Vy.
På´n igen då.
Jag trodde först att det skulle vara som att börja på ruta 1 igen men så är det verkligen inte.
En process har startat i mig oavsett återfallet och insikter är oåterkalleliga.
Det känns bra att vara igång igen men suget är förjävligt.
Inte blir det bättre att jag drömmer om alkohol nästan varje natt. :(
Somnade med barnen nån timme nu på kvällen och då drömde jag om whisky...
En jäkla uppförsbacke är det minst sagt.
Bävar för helgen men ska försöka ta en dag i taget.
Sitter och tänker på kärlek och relationer nu ikväll oxå.
Jag känner en stor sorg över att jag aldrig blir kär som andra.
Att jag aldrig riktigt kan ge mig hän.
Jag vet att min borderline spökar mycket när det gäller relationer överlag.
Den extrema rädslan för att bli övergiven resulterar i att jag ser till att vara på min vakt
och minsann lämna innan jag blir lämnad.
Jag "testar" oxå hela tiden gränser för hur långt jag kan gå innan min partner ger upp.
Bara en har gjort det än så länge, och då hade det gått riktigt lååångt....
Framtiden känns allmänt tung att tänka på...
När jag fått någorlunda bukt på min alkoholism då måste jag börja behandling för min borderline.
Många år av jobb känns det som :(
Nittiotalet
Känner för att skriva om nåt helt annat idag.
Har en minst sagt jobbig vecka så....*orkar älta om det*
Jag vältar mig i några härliga minnen av det ljuva 90-talet. :)
Några guldkorn:
Det totalt oförglömliga citatet:
"Han jobbar med autentiska barn"
*asg*
Ja se....det var tider det :)
Har en minst sagt jobbig vecka så....*orkar älta om det*
Jag vältar mig i några härliga minnen av det ljuva 90-talet. :)
Några guldkorn:
- Öl, shots & mat för 19 kr på Garbo - alltid fullt med folk och nästan alltid skoj :)
- Fredrik som försöker sig på dansen från "Out of Space" med Progidy på dansgolvet :)
- Kebaben från Aydins!!!
- Fredagskvällar på KeyClub på Victoria
- Den totala besattheten av spelet Half-Life :)
- När vi sitter ett gäng och tittar på filmen "South Park- the movie" och garvar läppen av oss
- Lill-Puben med "gänget"
- Parkrocken
- Sitta uppe hela natten och titta på Oscarsgalan
- Att vara "närmast sörjande" när Station Obscen uppträder :)
- Depeche Mode-konserten i Globen -93
Det totalt oförglömliga citatet:
"Han jobbar med autentiska barn"
*asg*
Ja se....det var tider det :)
Längtans väg
Tog ett återfall igår.
Ensam, lördagskväll....självklart trillade jag dit :(
Men nu när jag sitter och rannsakar mig själv så hade jag planerat detta.
Veckan har varit otroligt tung och sorgsam.
På torsdagen mådde jag helt plötsligt bättre och kände mig glad.
Jag visste inte riktigt varför...men djupt därinne var det någonting som hände.
Längtans väg.....
Jag började planera för en sista fylla som jag skulle ta i min ensamhet på lördagen.
Helt plötsligt blev allt så mycket lättare och jag hade något att se fram emot.
Jag ljög för flera stycken igår. Eller snarare mörkade mina avsikter.
Jag valde bort att träffa min pojkvän för att kunna dricka.
Hur känner jag mig idag då?
Tänk er tio ton sopor och underst - där är jag.
Jag vet att jag har gjort många besvikna nu.
Nu ångrar ni väl er att ni trodde på mig.
Jag trodde aldrig på mig.
Jag tror inte att jag kommer att klara detta.
Trots det så tänker jag inte ge upp.
Jag tänker ta mig till Ny Vy och erkänna för alla där om att jag tagit återfall.
Jag måste.
Igår berättade jag för en bekant att jag var alkoholist, och han svarade:
-Men du som är så söt??
Tja, ska man skratta eller gråta....
Ensam, lördagskväll....självklart trillade jag dit :(
Men nu när jag sitter och rannsakar mig själv så hade jag planerat detta.
Veckan har varit otroligt tung och sorgsam.
På torsdagen mådde jag helt plötsligt bättre och kände mig glad.
Jag visste inte riktigt varför...men djupt därinne var det någonting som hände.
Längtans väg.....
Jag började planera för en sista fylla som jag skulle ta i min ensamhet på lördagen.
Helt plötsligt blev allt så mycket lättare och jag hade något att se fram emot.
Jag ljög för flera stycken igår. Eller snarare mörkade mina avsikter.
Jag valde bort att träffa min pojkvän för att kunna dricka.
Hur känner jag mig idag då?
Tänk er tio ton sopor och underst - där är jag.
Jag vet att jag har gjort många besvikna nu.
Nu ångrar ni väl er att ni trodde på mig.
Jag trodde aldrig på mig.
Jag tror inte att jag kommer att klara detta.
Trots det så tänker jag inte ge upp.
Jag tänker ta mig till Ny Vy och erkänna för alla där om att jag tagit återfall.
Jag måste.
Igår berättade jag för en bekant att jag var alkoholist, och han svarade:
-Men du som är så söt??
Tja, ska man skratta eller gråta....
Comic
Sanningen i vitögat
Har börjat på Ny Vy nu
Har inte orkat skriva något tidigare i veckan
Det har varit en minst sagt jobbig vecka.
Jag började på NV för att jag hade "alkoholproblem"
Alla andra presenterade sig som "Hasse Alkoholist"
Okej...
Jag presenterade mig som M**** 34 år
Tre dagar senare fanns ingen återvändo
M**** a l k o h o l i s t
Jag sa det.
Jag klarade det.
Inte utan tårar förstås.
Fan.
Jag känner ju igen mig om nästan allt de berättar om.
Helvete.
Jag är alkoholist
Som mina föräldrar
Hur fan kom jag dit?
Hur kunde jag låta mig själv gå så långt?
Fan. Fan . Fan.
Har inte orkat skriva något tidigare i veckan
Det har varit en minst sagt jobbig vecka.
Jag började på NV för att jag hade "alkoholproblem"
Alla andra presenterade sig som "Hasse Alkoholist"
Okej...
Jag presenterade mig som M**** 34 år
Tre dagar senare fanns ingen återvändo
M**** a l k o h o l i s t
Jag sa det.
Jag klarade det.
Inte utan tårar förstås.
Fan.
Jag känner ju igen mig om nästan allt de berättar om.
Helvete.
Jag är alkoholist
Som mina föräldrar
Hur fan kom jag dit?
Hur kunde jag låta mig själv gå så långt?
Fan. Fan . Fan.
Tröst
Igår när jag låg på soffan och blodet rann i princip överallt och jag började planera mitt slut så sms:ade sex personer inom loppet av en halvtimme och gav mig stärkande ord, omtanke och kärlek.
Det var min räddning.
Det var som ett tecken
Mattias kom lite senare oxå och hans händer på min kind påminde mig om att jag faktiskt levde och jag gillade hans beröring.
Jag lät honom tycka om mig och trösta mig.
Fokuserade på tv:n resten av kvällen med honom vid min sida. Kände mig långsamt lite starkare.
Saknade barnen oerhört.
Somnade ganska fort på kvällen och sov relativt bra. Inga elaka drömmar.
Men imorse slet ångesten i mig.
Vågade inte kliva upp.
Höll mig krampaktigt i Mattias kropp och ville bara gömma mig.
Men han lyckades till sist få mig att ta en lång dusch och sen fokuserade jag bara på att barnen skulle komma.
Han tog hand om allt det praktiska.
Så kom de. Mina kärlekar.
Underbara kramar och pussar.
Små lyckliga leenden.
En lång underbar omfamning. Och jag slappnar av.
Ångesten har inte mycket att säga till om längre.
Jag tittar på något otroligt vackert.
Mina Underbara barn.
Jag kommer på mig själv att le.
Tack ni fina underbara människor som tror på mig och stöttar mig.
Älskar er.
Det var min räddning.
Det var som ett tecken
Mattias kom lite senare oxå och hans händer på min kind påminde mig om att jag faktiskt levde och jag gillade hans beröring.
Jag lät honom tycka om mig och trösta mig.
Fokuserade på tv:n resten av kvällen med honom vid min sida. Kände mig långsamt lite starkare.
Saknade barnen oerhört.
Somnade ganska fort på kvällen och sov relativt bra. Inga elaka drömmar.
Men imorse slet ångesten i mig.
Vågade inte kliva upp.
Höll mig krampaktigt i Mattias kropp och ville bara gömma mig.
Men han lyckades till sist få mig att ta en lång dusch och sen fokuserade jag bara på att barnen skulle komma.
Han tog hand om allt det praktiska.
Så kom de. Mina kärlekar.
Underbara kramar och pussar.
Små lyckliga leenden.
En lång underbar omfamning. Och jag slappnar av.
Ångesten har inte mycket att säga till om längre.
Jag tittar på något otroligt vackert.
Mina Underbara barn.
Jag kommer på mig själv att le.
Tack ni fina underbara människor som tror på mig och stöttar mig.
Älskar er.
Svart dag
Har äntligen tagit mig ur sängen.
Har spenderat dagen med att sova och ibland bara ligga och titta i mörkret.
Med rakbladet nära som tröst och säkerhet ifall jag går sönder inuti.
Och gråtit gråtit gråtit för att jag inte orkade hämta barnen idag.
Saknar dem så mycket så mitt hjärta går sönder.
Men jag vill inte att de ska se mig såhär.
Vraket.
Trots att jag ser fram emot måndag när jag äntligen får börja på Ny Vy så föll jag igenom igår efter mötet.
Jag har lagt ner stor möda och energi på att gå på alla möten och varit sammarbetsvillig den senaste månaden.
Och jag har klarat det.
Energin tog väl slut kanske.
Och självinsikten tog över.
Hur fan har jag låtit mig själv hamna här?
Hur kan jag göra såhär mot mina barn?
Jag är inte värd att kämpas för.
Men mina barn är det.
Och jag ger mig inte.
De ska fan inte växa upp med en alkismorsa.
På måndag börjar det.
Har spenderat dagen med att sova och ibland bara ligga och titta i mörkret.
Med rakbladet nära som tröst och säkerhet ifall jag går sönder inuti.
Och gråtit gråtit gråtit för att jag inte orkade hämta barnen idag.
Saknar dem så mycket så mitt hjärta går sönder.
Men jag vill inte att de ska se mig såhär.
Vraket.
Trots att jag ser fram emot måndag när jag äntligen får börja på Ny Vy så föll jag igenom igår efter mötet.
Jag har lagt ner stor möda och energi på att gå på alla möten och varit sammarbetsvillig den senaste månaden.
Och jag har klarat det.
Energin tog väl slut kanske.
Och självinsikten tog över.
Hur fan har jag låtit mig själv hamna här?
Hur kan jag göra såhär mot mina barn?
Jag är inte värd att kämpas för.
Men mina barn är det.
Och jag ger mig inte.
De ska fan inte växa upp med en alkismorsa.
På måndag börjar det.
Groupie
Är det något band som jag alltid har velat vara groupie åt så är det väl Rammstein.
:P
Så därför önskar jag mig den här boxen i julklapp ;)
:P
Så därför önskar jag mig den här boxen i julklapp ;)
Håller fast
Försöker att inte tappa taget.
Kämpar på.
Igår blev en film min räddning.
Den är så underbar och det var så skönt att bara försvinna i den i 3 timmar
Kämpar på.
Igår blev en film min räddning.
Den är så underbar och det var så skönt att bara försvinna i den i 3 timmar
Vi ska alla en gång dö
Ensam.
Sitter bara här vi datorn.
Dricker dricker dricker.
Borde äta.
Törs inte göra något annat än sitta här och försvinna i musiken.
Kanske går det över.
Törs inte gråta.
FÅR inte bryta ihop.
Orkar inte en sväng på psyk igen.
(med allt vad det innebär i efterhand)
Får inte skära för djupt.
Har själv valt ensamheten.
Orkar inte prata, inte förklara.
Orkar inte att du tittar på mig.
Jag vill inte finnas.
Mörkt vatten som lockar.
Törs inte vara hos Honom för hans vatten utanför huset lockar för mycket.
Det viskar...kom kom kom....
Svart och lockande.
Att bara få sjunka ner där och låta vattnet fylla mina lungor.
En trött kropp och en trött själ som får
Evig frid
Sitter bara här vi datorn.
Dricker dricker dricker.
Borde äta.
Törs inte göra något annat än sitta här och försvinna i musiken.
Kanske går det över.
Törs inte gråta.
FÅR inte bryta ihop.
Orkar inte en sväng på psyk igen.
(med allt vad det innebär i efterhand)
Får inte skära för djupt.
Har själv valt ensamheten.
Orkar inte prata, inte förklara.
Orkar inte att du tittar på mig.
Jag vill inte finnas.
Mörkt vatten som lockar.
Törs inte vara hos Honom för hans vatten utanför huset lockar för mycket.
Det viskar...kom kom kom....
Svart och lockande.
Att bara få sjunka ner där och låta vattnet fylla mina lungor.
En trött kropp och en trött själ som får
Evig frid
Tvivel
Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag
Vi är som personifierade tvåtusental
i ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?
Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår
när du somnar om natten, precis som jag
utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset
Du lever för skratten, precis som jag
Vi är som flugor i smöret på nån annans kalas
Vi proppar i oss och vi vaknar som as
Här ligger ångest och prylar i drivor, jag unnar mig skivor
Dom hjälper mot ledan, precis som du
Jag har tid, jag har lediga dagar, där jag sitter och klagar
och längtar till fredan, precis som du
Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt?
Kan du känna hur det gnager i natt?
Det kallas tvivel...
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel...
Lars Winnerbäck
Välkommen
Det enda positiva är väl att han är nere på min nivå nu.
Nu slipper jag iaf
se upp till, beundra, eller ha dåligt samvete för mitt eget agerande.
Välkommen till bottenskrapet.
Nu slipper jag iaf
se upp till, beundra, eller ha dåligt samvete för mitt eget agerande.
Välkommen till bottenskrapet.
Bitch
I am not a bitch
I am the bitch
And to you
I am Ms. Bitch
I am the bitch
And to you
I am Ms. Bitch
Sober
I don't wanna be the girl who laughs the loudest
Or the girl who never wants to be alone
I don't wanna be that call at four o'clock in the morning
'Cause I'm the only one you know in the world that won't be home
Aahh, the sun is blinding
I stayed up again
Oohh, I am finding
That's not the way I want my story to end
I'm safe
Up high
Nothing can touch me
But why do I feel this party's over?
No pain
Inside
You're my protection
But how do I feel this good sober?
I don't wanna be the girl who has to fill the silence...
The quiet scares me 'cause it screams the truth
Please don't tell me that we had that conversation
When I won't remember, save your breath, 'cause what's the use?
Aahh, the night is calling
And it whispers to me softly, "come and play"
Aahh, I am falling
And if I let myself go, I'm the only one to blame
I'm safe
Up high
Nothing can touch me
But why do I feel this party's over?
No pain
Inside
You're like perfection
But how do I feel this good sober?
I'm comin' down
Comin' down
Comin' down
Spinnin' round
Spinnin' round
Spinnin' round
Looking for myself.. Sober
Comin' down
Comin' down
Comin' down
Spinnin' round
Spinnin' round
Spinnin' round
Looking for myself.. Sober
When it's good, then it's good, it's so good, 'till it goes bad
Till you're trying to find the you that you once had
I have heard myself cry
Never again
Broken down in agony
And just trying to find a friend
How do I feel this good sober?
Or the girl who never wants to be alone
I don't wanna be that call at four o'clock in the morning
'Cause I'm the only one you know in the world that won't be home
Aahh, the sun is blinding
I stayed up again
Oohh, I am finding
That's not the way I want my story to end
I'm safe
Up high
Nothing can touch me
But why do I feel this party's over?
No pain
Inside
You're my protection
But how do I feel this good sober?
I don't wanna be the girl who has to fill the silence...
The quiet scares me 'cause it screams the truth
Please don't tell me that we had that conversation
When I won't remember, save your breath, 'cause what's the use?
Aahh, the night is calling
And it whispers to me softly, "come and play"
Aahh, I am falling
And if I let myself go, I'm the only one to blame
I'm safe
Up high
Nothing can touch me
But why do I feel this party's over?
No pain
Inside
You're like perfection
But how do I feel this good sober?
I'm comin' down
Comin' down
Comin' down
Spinnin' round
Spinnin' round
Spinnin' round
Looking for myself.. Sober
Comin' down
Comin' down
Comin' down
Spinnin' round
Spinnin' round
Spinnin' round
Looking for myself.. Sober
When it's good, then it's good, it's so good, 'till it goes bad
Till you're trying to find the you that you once had
I have heard myself cry
Never again
Broken down in agony
And just trying to find a friend
How do I feel this good sober?
Faller
Förlåt att jag svek dig.
Jag förlåter att du svek mig.'
Tack för att du ville träffa mig igår.
Jag vet inte om jag hade klarat av natten levande annars.
Jag kämpar ska du veta.
Älskar dig.
Jag förlåter att du svek mig.'
Tack för att du ville träffa mig igår.
Jag vet inte om jag hade klarat av natten levande annars.
Jag kämpar ska du veta.
Älskar dig.
